Utforska den koloniala huvudstaden Quito och bege dig ut på en upptäcktsfärd djupt in i dimskogen där kolibrier flaxar och pumor jagar. Fortsätt sedan högt upp i Anderna och möt de inhemska hantverkarna i Otavalo, och ge dig därefter av på en naturskön tågresa från Ibarra. Avsluta din äventyrliga resa med Galápagos unika djurliv.
Quito
Börja din resa med att utforska storslagna koloniala monument och små lokala butiker.
Det stickande blå ljuset från en gryning på hög höjd stiger över den gamla staden Quito. Hundar jagar lastbilarna som transporterar råvaror till marknaden. Vulkanen Pichinchas tornar upp sig bakom staden. Lastbilarna kämpar sig fram längs de branta kullerstensgatorna som sträcker sig nedför vulkanens sluttningar. Butiksägare öppnar fönsterluckor och vinkar till varandra medan de ställer ut sina varor: säckar fulla av kummin och kanel, aluminiumpannor, vacklande högar av koklövar och piñator i form av enhörningar, Mimmi Pigg och Svampbob Fyrkant.
Handeln är utbredd på dessa branta, smala bakgator. Framför butikerna rullar damer i filthattar och ylleponchos ut mattor på trottoaren. De säljer majskolvar, potatis och avokado som odlas i byarna de pendlar in från varje dag.
“Runt omkring oss kan du höra chismes”, säger Paola Carrera, guide i området San Roque. “Det är vårt ord för hemligheterna, nyheterna och skvallret som delas av försäljarna som kommit till vår huvudstad från hela Ecuador.”
Paolas mamma driver en butik här som säljer agua de vida, livets vatten. Denna livligt söta tonic framställs av 25 olika växtsorter, bland annat amarantblomman som ger vattnet dess ljusrosa färg och örter som kan komma hela vägen från Amazonas.
“Jag har alltid trivts med att bo här ovanför butiken”, säger Paola. “Byggnaderna i området är så traditionella och de har en speciell karaktär. Människorna i San Roque har starka band till staden och det har alltid lockat besökare.”
Liksom de flesta lokalinvånare som passerar den imponerande vitkalkade San Francisco-kyrkan i närheten, gör Paola korstecknet vid de massiva trädörrarna. Några rör vid skulpturerna av solgudarna vid ingången, en handling som sägs ge energi.
Kyrkans grundsten lades 1535, strax efter att spanska conquistadorer anlänt från Andalusien. För att vinna lokalt stöd gjorde franciskanska munkar ett pragmatiskt drag. De tillät att de inhemska Quitobornas religiösa symboler blandades med de invaderande styrkornas katolicism. Conquistadorerna tog också med sig morisk arkitektur från muslimska Nordafrika och de lät sin rikedom återspeglas i den spektakulära gyllene dekoren. För människorna i Quito reflekterade guldet deras solguds eviga makt. Under en promenad längre in i området presenterar Paola några av hantverkarna som driver butiker här. Don Gonzalo Gallardo specialiserar sig på att återställa religiösa avbildningar. Han visar oss en figur av Jesusbarnet i plast som skadats i en husbrand och en armlös Jungfru Maria i gips som av misstag slagits ner från ett relikskrin. César Anchala driver Sombrerería Benalcazar, en hattaffär som grundades av hans far för 65 år sedan. Han använder fortfarande samma formar som sin far för att skapa de olika filthattarna, som tillverkas av ull från får, getter och kaniner. Hans verksamhet är mångsidig, och han säljer även masker vars ursprung kan spåras tillbaka till inkafolket som kom hit under 1400-talet. Maskerna föreställer otäcka demoner (och ibland lokala politiker) och bärs på festivalen Inti Raymi.
På marknaden i San Roque är det kö utanför Rosa Correas bås, trots skriken som hörs inifrån. Ett ungt par dyker upp bakom en gardin. Deras ögon lyser av förväntan. Liksom många av Rosas kunder betalar de cirka 70 kronor i veckan för en behandling som ska släppa på spänningar och minska påverkan från det onda ögat. Rosa är fjärde generationens schaman och praktiserar en teknik som innebär att piska kunder med en blandning av olika växter. Hennes hyllor är fulla av chili, ringblommor, rosenblad, mynta och nässlor. Gamla föreställningar fortsätter att vara djupt förankrade här, och ibland kan de faktiskt sticka lite.
