Jack Uppskäraren
Historiens mest ökände seriemördare härjar på gatorna och polisens jakt på honom blir mer och mer desperat för vart och ett av hans fasansfulla brott.
Det är den 31 augusti 1888. I East End i London är man inte obekant med våld och mord, men på Buck’s Row ligger en död kropp som har blivit lemlästad på ett särskilt skrämmande sätt. Mary Ann Nichols, även kallad Polly, har fått strupen avskuren och buken uppsprättad. Hon är det första kända offret för den moderna tidens mest beryktade seriemördare.
Polly Nichols betraktas av de flesta som Uppskärarens första offer. Hon är ganska lik de allra flesta kvinnor som han dödar senare. Nichols har tappat kontakten med sin familj och arbetat på de mörka gatorna i stadsdelen Whitechapel i nästan tio år. Hon är känd för sitt supande och har en turbulent bakgrund. I mer än fem års tid – ända sedan hennes man slutade betala underhåll och hävdade till sitt försvar att hon prostituerade sig – har Polly åkt in och ut på arbetsinrättningarna, där Londons fattiga får mat och husrum i utbyte mot att de utför enklare sysslor. Våren 1888 får Nichols arbete som tjänsteflicka, men redan på sommaren samma år återupptar hon sitt forna leverne. Hon flyttar mellan olika arbetsinrättningar och billiga härbärgen. Den 31 augusti 1888 har Polly tjänat ihop mycket mer än hon behöver för mat och husrum, men hon super upp största delen av pengarna och måste ge sig ut igen för att försöka tjäna ihop till nattlogi. Ett vittne ser henne inne på puben The Frying Pan innan hon försvinner ut i natten. Några minuter senare hittas hennes döda kropp i gränden Buck’s Row. Hon har fått strupen avskuren och buken uppsprättad. Senare visar det sig dessutom på bårhuset att Polly Nichols inälvor har tagits ut ur kroppen.
Redan före Uppskärarens härjningar har East End varit en våldsam plats, särskilt farlig för kvinnor. Två prostituerade kvinnor har redan mördats år 1888, men dessa mord anser polisen senare inte har begåtts av Jack Uppskäraren. Emma Smith och Martha Tabram mördas brutalt och lemlästas alltså samma år, men eftersom sådana händelser är relativt vanligt förekommande på den tiden ägnar polisen inget större intresse åt dem. Men snart kommer allt att bli annorlunda …
Den stora, kraftiga och mustaschprydda Frederick Abberline är hemmastadd på Whitechapels gator. Han har arbetat som inspektör vid Londonpolisens mordkommission i nästan tio år innan han befordras till överinspektör vid Scotland Yard i februari 1888. Lokalpolisens resurser anses otillräckliga och mordet på Nichols betraktas som en allvarlig händelse. Abberline kallas tillbaka till Whitechapel för att leda undersökningarna om morden, på grund av att han har utmärkt lokalkännedom och kunskap om områdets geografi, kriminalitet och levnadssätt.
Ingen tvivlar på att Abberline är rätt man för jobbet – han anses vara rättvis och grundlig. Ju fler polismän som väljs ut till mordutredningen om Jack Uppskäraren, desto mer känd blir Abberline. Han ger intervjuer, ordnar vittnesförhör och lyssnar själv på många vittnesmål. Många höga tjänstemän vid Scotland Yard bygger sina teorier på Abberlines rapporter. Men polisen har en svår uppgift att lösa. Offrens verksamhet som prostituerade underlättar för Jack Uppskäraren. De leder honom till mörka platser där ingen kan störa dem och skapar perfekta förhållanden för morden i Whitechapel. I området trängs ungefär 90 000 personer på en yta av drygt 2,6 kvadratkilometer och uppskattningsvis 1 200 kvinnor arbetar av och till som prostituerade.
Det är nästan omöjligt att övervaka Whitechapel. Det blir inte heller lättare av att viktorianska regler föreskriver att polismän måste gå på sina skift i tid för att inte få lönen indragen. Det gör att vissa konstaplar bryr sig mer om att hinna fram än om att bekämpa brott. Den 19 september tvingas Abberline konstatera att ”inte minsta ledtråd för närvarande finns” om vem Nichols mördare är.
Bara en vecka efter mordet på Polly Nichols slår Jack Uppskäraren till igen. Den 8 september 1888 hittas Annie Chapmans kropp inne på gården vid nummer 29 på Hanbury Street. Hon har fått strupen avskuren och blivit ännu mer brutalt lemlästad. Hennes buk är uppsprättad och inälvorna har lagts över hennes axlar. En del av hennes livmoder är borta. Förutom Chapmans fåtaliga ägodelar hittas ett läderförkläde nära platsen.
Pressen kopplar snabbt ihop de båda morden och läderförklädet anförs som ett viktigt bevis. En viss John Pizer, som går under namnet ”Läderförklädet”, sägs ha blivit sett tillsammans med Chapman kort före mordet. Pizer har tidigare dragit kniv mot en man och förgripits sig sexuellt på en prostituerad sommaren innan, vilket nu gör honom misstänkt. Med tanke på den allmänna misstänksamheten mot judar i East End spelar det också stor roll att Pizer är jude, vilket eggar pressen till våldsamma antisemitiska utfall. Tidningen East London Observer beskriver Pizer som en man med ett ”obehagligt ansikte med stripigt svart hår” och säger att han har ”tunna läppar” med ”ett grymt sardoniskt uttryck”. Men Pizer blir snabbt avskriven ur mordutredningen eftersom han har alibi för båda morden.
Under mordutredningen förhörs över 2 000 personer om mordet, med fokus på slaktare och medicinskt utbildade, eftersom man från början menar att mördaren måste ha vissa anatomiska kunskaper. Med tusentals anklagelser varje vecka blir Abberline och hans mordkommission hårt trängda. Allmänt missnöje med utredningen leder till att det bildas ett medborgargarde, The Whitechapel Vigilance Committee. Medlemmarna är missnöjda med polisen och betalar en liten ersättning till män som patrullerar gatorna från midnatt till tidig morgon. Abberline har inte tillgång till ens de mest grundläggande metoder som dagens kriminaltekniker förfogar över. Polisen vandrar runt på gatorna för att försöka hitta minsta ledtråd och betalar ofta en slant för att få undan slöddret. Plötsligt har mordkommissionen 1 600 rapporter att ta sig igenom. Abberline är nära att bryta samman under pressen.
Polisen formligen dränks i en flod av brev – varav de allra flesta är falska – och opålitlig information. Men fysiska porträtt som ritas utifrån vittnesrapporter visar, tvärtemot den romantiserade bilden av Jack Uppskäraren, en vit man i tjugo- till trettioårsåldern som har mustasch och är sjaskigt klädd, eller klädd som en handelsman eller sjöman. En gärningsmannaprofil som polisläkaren Thomas Bond upprättar visar en tystlåten, udda man utan anatomiska kunskaper som drivs till mord av sexuell besatthet: ”Mördaren måste ha varit en fysiskt stark mansperson som har en kylig och orädd läggning. Det finns inga belägg för att han har haft en medbrottsling. Han måste enligt min uppfattning periodvis drabbas av attacker av mordisk och erotisk besatthet. Lemlästandet tyder på att mannen kan lida av ett sexuellt tillstånd som kallas satyriasis.”
Viktorianerna gjorde stort väsen av sexuella avvikelser och många som hamnade på dårhusen spärrades just in för sexuella aktiviteter som vi inte skulle ha något emot i dag. Men trots att Jack Uppskärarens offer inte visar några tecken på att ha utsatts för sexuella övergrepp tror de flesta att morden har ett sexuellt inslag, med tanke på hur kropparna är arrangerade och att de flesta offer har lemlästade underliv. Abberline är skeptiskt inställd till Jacob Isenschmid och förklarar vid ett tillfälle att denne är huvudmisstänkt; inte så konstigt eftersom Isenschmid lider av periodvisa anfall av galenskap och kallas ”den galne grisslaktaren”.
Den 12 september anhålls han och tas därefter in på the Bow, en institution för mentalsjuka. Flera veckor går efter mordet på Chapman och stämningen börjar lugna sig. I East End hoppas man att det värsta är över, men tidigt på morgonen den 30 september inträffar ett fasansfullt dubbelmord. Liz Stride har, precis som Nichols och Chapman, varit prostituerad. Hon har tidigare drivit ett konditori tillsammans med sin man som dog år 1884. Vid tiden för mordet arbetar Stride som städerska och tjänar lite pengar som sömmerska, utöver det som hennes tillfällige partner Michael Kidney bidrar med. Några dagar före mordet säger sig dr Thomas Barnardo ha sett Liz Stride på ett härbärge i Whitechapel, i en grupp med kvinnor som står och pratar om att de kanske snart kommer att bli mördade av Jack Uppskäraren. Stride hittas den 30 september på Berner Street. Hon har fått halsen avskuren. Av de fem mord som tillskrivs Uppskäraren anses mordet på Stride vara okarakteristiskt, för att hon inte har blivit lemlästad på det typiska sättet. Man börjar spekulera om att mördaren kan ha blivit avbruten kort efter att ha tagit livet av Liz Stride, och vissa menar till och med att mordet begicks av någon helt annan än Jack Uppskäraren, kanske av någon som härmade honom. Teorin stärks när man 45 minuter senare hittar Cathy Eddowes döda kropp vid Mitre Square 45.
Mordet på Liz Stride är betydelsefullt för att det innehåller en av de mest övertygande vittnesmålen, som lämnas av en man vid namn Israel Schwartz. Enligt Schwartz redogörelse såg han hur Uppskäraren angrep Stride innan mördaren märkte att han var iakttagen. Sedan ropade mördaren ”Lipski!” innan Schwartz hann springa från platsen. Polisen menar att slangordet, som används om judar, riktas till en medbrottsling i närheten som ska ta hand om Schwartz. Teorin får polisen att dra slutsatsen att den misstänkte måste vara jude. Men Abberline anser att ordet ropas som en förolämpning mot Schwartz, som har ett judiskt utseende. Abberline är så tongivande i utredningen att man accepterar hans ståndpunkt utan diskussion. Teorin att Jack Uppskäraren och hans tänkta medbrottsling skulle vara av judisk härkomst förkastas helt. Cathy Eddowes är inte känd för att ha arbetat som prostituerad och hon är i ett förhållande när hon dödas. Hon är dock alkoholist. Samma natt som hon dör tas hon till polisstationen vid Bishopsgate och blir inlåst i en cell för att nyktra till. Hon släpps ut klockan ett och går inte till härbärget där hon bor, utan åt motsatt håll. Efter mindre än en timme är hon död. Till skillnad från Liz Stride har Cathy Eddowes blivit lemlästad på ett fasansfullt sätt. Efter att ha skurit halsen av sitt offer har mördaren sprättat upp hennes buk och tagit ut njurarna och livmodern. Hennes ögon är också utstuckna och hon har fått nästippen och ena örsnibben avskurna. Att den ena njuren avlägsnades har en viss betydelse.
Scotland Yard och mordkommissionen dränks i tusentals brev från allmänheten där olika förövare utpekas. Pressen påstår också att ett antal brev som sägs vara från Jack Uppskäraren har kommit till deras redaktioner. Endast ett sådant brev har bedömts möjligen vara autentiskt. Det skickades två veckor senare till George Lusk, ledare för medborgargardet i Whitechapel. Det innehöll en bit av en njure som ska komma från Cathy Eddowes kropp. Brevet anses ha betydelse för att njuren rapporteras ha spår av en njursjukdom som man vet att Eddowes hade. Brevskrivaren – som anger ”Från Helvetet” som avsändaradress – säger sig ha ätit upp resten av njuren och hotar med att skicka den blodiga kniv som användes vid mordet på Lusk.
Av alla brev som skickades till polisen är det bara två som har tillmätts någon trovärdighet. Det första skickades till Central News Agency den 25 september. Det börjar med orden ”Käre chef” och är undertecknat ”Jack Uppskäraren”. Det är den första gången som signaturen används. Brevet fortsätter med ett hot om att skicka nästa offers öron till polisen, men även om Cathy Eddowes ena öra skars av menar rättsläkaren att det skedde oavsiktligt medan Jack Uppskäraren skar av hennes hals. Nästa försändelse, ett vykort som kom fram den 1 oktober, är undertecknat ”flådige Jacky” och nämner ”dubbelhändelsen” med morden på Stride och Eddowes. I början anses det vara trovärdigt eftersom morden tycks förutsägas i texten, men kortet är faktiskt poststämplat efter dessa. Båda breven anses av många vara falsarier som har författats efter händelsen. Polisen misstänker till och med skrupelfria journalister som vill hålla liv i historien. Polisen låter civilklädda konstaplar beblanda sig med befolkningen i Whitechapel och sätter upp kopior av de brev som sägs komma från Jack Uppskäraren på olika platser, i hopp om att någon ska känna igen handstilen i något av dem. Men Abberline har ett annat problem – rädslan och hysterin föder främlingsfientlighet och utmynnar i förföljelse av den lokala judiska befolkningsgruppen. Nära platsen där Eddowes hittades står ett budskap på väggen som antyder att judarna är skyldiga till morden. Det går fem veckor utan något mord. Polisen ökar sin närvaro och allmänheten bävar.
Mary Jane Kelly är 25 år gammal (alla de andra mordoffren var i fyrtioårsåldern) och hon har ett hyresrum. Hon är prostituerad och alkoholist, och hon kom till London efter att ha lämnat Irland via Wales. På morgonen den 9 november skickar Kellys hyresvärd dit en indrivare eftersom Kelly ligger sex veckor efter med hyran. I hyresrummet hittar indrivaren Kellys kropp som är lemlästad till oigenkännlighet. I eldstaden finns en halvsmält kanna ovanför den tända brasan. Abberline antar att förövaren har bränt upp Kellys kläder – som saknas – för att få ljus när han utför sitt makabra verk. Kroppen är så lemlästad att dr Bond anser att mördaren måste ha arbetat i minst två timmar. Kellys inre organ har tagits bort från brösthålan och buken, hennes ansikte är förstört och hjärtat saknas.
Det brutala dådet väcker åter skräck i hela Whitechapel. Scotland Yard tillkännager straffrihet för var och en som kan ge upplysningar som leder till att Jack Uppskäraren åker fast. Men plötsligt, när han står på höjden av sin berömmelse, försvinner Jack Uppskäraren. Hans terrorvälde i East End slutar lika abrupt som det började. Det sker visserligen liknande mord under åren 1889 och 1891, men man tror inte att de begås av samma gärningsman. Utredningen avvecklas stegvis, men Jack Uppskäraren lever kvar i folkminnet. Morden i Whitechapel stimulerar också politikerna att göra någonting åt slummen i East End, som delvis saneras. Abberline flyttar tillbaka till Scotland Yard, befordras till kommissarie och pensionerar sig år 1892.
Åsikterna om vem Jack Uppskäraren egentligen var går isär, men de flesta experter tror att endast fängelsestraff, förflyttning från Whitechapel eller döden kan ha hindrat honom från att döda igen. Eftersom han dödade av något slags tvång skulle han inte ha kunnat motstå den driften om han hade varit kvar i området och fri. År 1894 publicerade en polisofficer, Melville Macnaghten, en rapport där han nämnde tre misstänkta – John Druitt, Aaron Kosminski och Michael Ostrog – som sannolika gärningsmän. Men det finns faktafel i rapporten, och Ostrog satt förmodligen i fängelse i Frankrike vid tiden för morden. Macnaghtens rapport är typisk för den brist på faktaunderlag som kännetecknar många hypoteser om gärningsmannens identitet.
Abberline, som ledde utredningen vid tiden för morden, trodde att förövaren var Seweryn Antonowicz Klosowski, alias George Chapman, en polsk invandrare som hängdes år 1903 för mord på tre av sina älskarinnor. Chapman arbetade som slaktare, var känd för att vara paranoid, bar kniv, bodde nära platsen för det första mordet, påminde om beskrivningar i vittnesmål och hatade kvinnor. ”Jag kan inte låta bli att tro att detta är den man som vi kämpade så hårt för att ta fast för femton år sedan”, sade han i en intervju år 1903 i tidningen Pall Mall Gazette. Abberline påpekade att tidpunkten då Chapman kom till England stämde överens med mordvågens början och att morden slutade när han reste till USA, där han senare åtalades och hängdes för att ha mördat sina älskarinnor. Chapman hade också studerat medicin och kirurgi i Ryssland – vilket fick Abberline att konstatera att vissa av Jack Uppskärarens mord var verk av en skicklig kirurg. Abberline mindes också en historia där en förmögen amerikan hade erbjudit en tjänsteman vid ett museum pengar för att få organ – kanske kopplade han ihop den anekdoten med bevis på att Uppskäraren hade tagit ut inre organ ur sina offer.
”Det är otroligt att en så omänsklig ondska skulle kunna dyka upp i någon mans sinne”, sade Abberline apropå sin teori. Men den pensionerade polismannen erkände att Scotland Yard inte visste mer om mördarens identitet efter 15 år. Detsamma kan sägas över 125 år senare. Jack Uppskäraren är ett mysterium vars rätta identitet aldrig tycks kunna avslöjas.
Misstänkta
Francis Tumblety
Yrke: Örtdoktor, charlatan.
Var han Uppskäraren?
Tumblety var en amerikansk kvacksalvare som förvarade diverse könsorgan i glasburkar. Han ansågs vara teatralisk och bombastisk – och därför homosexuell. Så magra bevis kunde på 1800-talet räcka för att man skulle bli anklagad för att vara Uppskäraren och Tumbletys extrema kvinnohat och kriminella beteende fick en polisman att kalla honom för sin favoritmisstänkte. En kriminaltekniker menade att hans handstil hade likheter med den i Jack Uppskärarens brev.
Sir William Gull
Yrke: läkare, drottningens hovmedikus.
Var han Uppskäraren?
Alan Moores serie From Hell lägger fram teorin att Gull var Jack Uppskäraren som utplånade en grupp kvinnor som hade fått vetskap om en illegitim, katolsk arvtagare till tronen, ett oäkta barn till prins Albert Viktor. Drottningens livmedikus, som spelas av Ian Holm i en filmversion, framställs antingen som en skicklig yrkesman, en vettvilling eller ett redskap för högre makter, såväl kroppsliga som gudomliga. Inga tas på något större allvar.
Walter Sickert
Yrke: Konstnär
Var han Uppskäraren?
Sickert var känd för sina avantgardistiska målningar och visade öppet sitt intresse för Jack Uppskäraren. Efter sin död anklagades Sickert för att ha varit medbrottsling – eller rentav för att ha begått morden själv – i olika böcker, bland annat en av deckarförfattaren Patricia Cornwell, som påstår sig ha matchat Sickerts DNA med spår på ett av Jack Uppskärarens brev. Teorin avfärdas av de flesta.
