När hon lämnade sitt jobb som läkare lärde sig syster Dang Nghiem, som har en konventionell läkarutbildning men är zenbuddhistisk nunna och lärjunge till Thich Nhat Hanh, den verkliga innebörden av läkande.
Syster Dang Nghiem är 48 år gammal. Hon sitter i skräddarställning på golvet i ett meditationsrum och utstrålar det avundsvärda lugnet hos en person som både kan och vill sitta stilla timmar i sträck utan att skruva på sig. Det är inte bara de yttre kännetecknen på ett liv i ett buddhistiskt kloster som avslöjar henne – det avrakade håret, den bruna nunnedräkten. Syster Dang har en sorts strålande inre lugn som man föreställer sig att hon måste vara född med. Men det var hon inte.
För sjutton år sedan mediterade syster Dang knappt. Hon hette Huynh Thi Ngoc Huong, var verksam som allmänläkare och bodde med sin partner John i San Francisco. Hon hade vetat sedan hon var barn att hon ville ägna sitt liv åt att hjälpa andra. Efter att som 16-åring emigrerat från Vietnam till USA och sedan tagit examen från läkarutbildningen vid University of California i San Francisco verkade hon på ytan ha uppnått det hon ville: en bästa vän och partner i John och ett prestigefyllt yrke. Hon hade tagit sig långt från där hon började.
Hon föddes 1968 i centrala Vietnam mitt under brinnande krig. Hennes vietnamesiska mor kom och gick i hennes liv. Hon fick aldrig veta vem hennes far var, men fick höra att det var en amerikansk soldat. Under en stor del av sin barndom fick syster Dang klara sig själv och utsattes för verbal, fysisk och sexuell misshandel från släktingar. Hon sökte skydd hos sin mormor, som hon avgudade.
Mormodern ville att syster Dang och hennes yngre bror skulle bli de första i släkten att få en universitetsutbildning, och 1985 kunde hon flytta barnen till fosterhem i USA tack vare en bestämmelse i den asiatisk-amerikanska immigrationslagstiftningen som tillät barn till amerikanska och vietnamesiska medborgare att ansöka om amerikanskt medborgarskap. När syster Dang började läsa till läkare hade hon och brodern avverkat fem olika fosterhem.
I september 1999 fick syster Dang sin läkarlegitimation. Hennes livssituation var helt annorlunda än hennes svåra ungdom, men känslorna och depressionen som hade förföljt henne sedan barndomen fanns kvar. Hon hade fjärmat sig från John och smitit undan när sorgen kom, vilket hände ofta. Strax före hennes 31-årsdag föreslog John att de skulle fira med en resa till kusten. Hon sade att hon ville vara för sig själv och reste iväg ensam. Några dagar senare, på morgonen på sin födelsedag, var syster Dang i tjänst på sjukhuset när hon fick veta att John hade drunknat. Det blev hennes sista dag som läkare.
Smärtan som Johns plötsliga död åsamkade henne var outhärdlig och tvingade henne att vända blicken inåt.
”När läkaren inte är läkt”, säger syster Dang nu, ”när hon själv är sårad, kan hon inte vårda andra tillräckligt väl.”
Hon tänkte att hon måste konfrontera sitt svåra förflutna för att kunna hjälpa andra människor: ”Hela livet hade jag tänkt att om jag blev väldigt framgångsrik, om jag hittade någon att älska, så skulle det kompensera för allt jag hade varit med om som barn. Men jag var inte lycklig, för jag visste inte hur jag skulle hantera mitt förflutna.”
Bara några veckor före Johns död hade syster Dang deltagit i en femdagars mindfulnessretreat med Thich Nhat Hanh, en välkänd och respekterad zenmästare. I sina memoarer berättar syster Dang hur John först introducerade henne till begreppet mindfulness – att vara medvetet närvarande i nuet med hjälp av meditation och fokus på andningen. Hon hade tagit in en del av det genom att umgås med John, men den djupgående upplevelsen med Thich Nhat Hanh förändrade något inom henne. ”Den visade att det finns konkreta metoder”, säger hon. ”Det finns en väg, ett sätt att leva, som jag kan utöva, och det kan hjälpa mig läka.” Hon ville inte fortsätta arbeta som läkare, men hon bestämde sig för att åtminstone under en tid koncentrera sig på att läka sig själv och andra genom att lära sig och lära ut mindfulness. Hon packade ihop sitt liv och flyttade till Thich Nhat Hanhs kloster Plum Village i södra Frankrike.
Det var 17 år sedan. Nu bor hon i klostret Magnolia Grove i New York. ”Jag slutade arbeta som läkare, men jag fortsatte utöva läkande – jag skriver bara inte ut några recept på mediciner längre”, säger hon. ”Jag överför hela min energi från mindfulness till alla som kommer till mig. Nu är läkaren, den som har blivit läkt och läkningsprocessen inte längre tre åtskilda enheter.”
Detta lärde hon sig på sin resa:
1. Andning läker, inte tiden
Det är en myt att tiden läker alla sår. Tiden kan inte läka. Andning och mindfulness kan. Långt efter att du har varit med om en traumatisk händelse kan något du ser, ett ljud, en lukt eller en beröring utlösa hela stressresponsen som om händelsen utspelade sig på nytt. Det som räddade mig var den medvetna närvaron i andningen. Ibland lade jag mig ner och andades och lade händerna på magen för att få andningen att bli långsammare och förankra kroppen. Genom andningen lär man sig göra stressresponsen – kamp-, flykt- eller frysningsresponsen – långsammare. Om du kan göra det medan du går igenom en mycket intensiv upplevelse kan du klara nästa påminnelse om traumat med större frid, medveten närvaro och klarhet.
2. Du kan låta glädjen spira även när du lider
Det är 17 år sedan John dog. Jag saknar honom fortfarande varje dag, men jag har lärt mig att låta glädje och frid finnas i varje andetag, trots att jag känner smärtan. Man måste låta båda delar finnas samtidigt. Det är som en trädgård: ogräset behöver rensas bort, men du måste också plantera blommor. Om du bara rensar ogräs blir du utmattad och förlorar hoppet. Och om du planterar tillräckligt många blommor blir det till slut mindre plats för alla ogräsen.
3. Tillämpad buddhism innebär mindfulness hela dagen
Vi säger inte att du måste avsätta en timme om dagen för att sitta på en kudde. Vi säger inte att du ska sluta jobba och flytta upp i bergen. Vi säger bara: om du äter, ät inte din framtid. Ät inte din sorg. Ät inte grälet du just hade. Bara ät. Om du går, bara gå. Om du kör, kör. Vi måste välja att vara i nuet, om och om igen. I det ögonblick du inser att du inte är medvetet närvarande – det är då du är medvetet närvarande. Och du kommer tillbaka till det gång på gång. Det är mental träning.
4. Du kan hålla de döda vid liv
När någon dör och du tappar all glädje är det som om du ser till att personen är så död som möjligt. Men du kan lära dig att framkalla personens andliga närvaro för att få hjälp och lära dig se personen i din närhet. När jag ser en lila blomma kommer jag ihåg att John älskade lila blommor, och jag ler. I det ögonblicket blir den blomman John.
5. Mindfulness är ett kraftfullt läkemedel
Mindfulness är det mest effektiva förebyggande läkemedel som finns, eftersom det lär dig att vårda dig själv. Du lär dig ju att inte skada dig själv eller andra, varken fysiskt eller känslomässigt. Jag lärde mig när jag läste till läkare att så många av våra sjukdomar beror på livsstilen och att den viktigaste faktorn är stress. Stress leder till sjukdom. Jag har diabetes i släkten. Min mamma hade det, och min morbror. Min bror som är fyra år yngre än jag fick det i 35-årsåldern. Jag är nästan femtio nu och har fortfarande inte fått det. Man kan ha en ärftlig känslighet, men det är livsstilen som avgör när en sjukdom visar sig, om den gör det.
6. Goda handlingar spelar roll
Inom den buddhistiska läran talar vi om karma. Karma innebär handlingar, tankar och ord. Det betyder att allt vi gör i livet har betydelse. Du tänker: Det spelar väl ingen roll om jag böjer mig ner och tar upp en slant och ger den till personen som tappade den. Du tänker: Det spelar ingen roll om man håller upp dörren för någon. Men vet du, allt du gör spelar roll. Varje ord du säger till någon eller till dig själv samlas på hög. Mindfulness låter oss göra mer övertänkta val i ögonblicket. Då ökar chansen för att vi ska ha mer positiva och hälsosamma frön i oss som skyddar oss i det dagliga livet och i mycket svåra stunder.
7. Verklig läkekonst är att vara närvarande
Om en läkare lär sig att utöva medveten närvaro, mindfulness, om hen lär sig att göra en gående meditation på vägen till patientens rum – samlar sig, verkligen är närvarande – och går in i rummet tyst och stilla, det är läkekonst. Läkaren är lugn. Läkaren är inte utanför sin egen kropp. Patienten känner uppmärksamhet, ömheten, omvårdnaden, den sanna närvaron.
Patienten har redan fått lindring.
