Flykten från Alcatraz

Här avslöjas hur en genial plan, huvuden av papier-maché och en hemmagjord flotte gjorde att tre fångar klarade det omöjliga.

Alcatraz byggdes som en fästning som skulle hålla fienden borta, och ändå användes den till att stänga in folk. I 29 år, från 1934 till 1963, var fästningen på den lilla ön i San Franciscobukten det tuffaste, mest ökända och hårdast bevakade rymningssäkra fängelset i USA. Det var dit man skickade ”de värsta av värstingarna”. Här satt sådana som Al Capone och samhällets fiende nummer ett: Alvin ”Creepy” Karpis.

Att rymma från ”The Rock” betraktades som omöjligt. Vakterna räknade de intagna 13 gånger om dygnet. De följde varenda steg som fångarna tog i matsalen, i verkstäderna och på rastgården. Dörrar och korridorer var gallerförsedda, vakter övervakade området från höga torn, och man får inte glömma de iskalla vatten som omgav hela anläggningen.

Av de 36 fångar som försökt rymma blev 23 infångade, 6 blev skjutna och
2 drunknade. Ytterligare 5 försvunna fångar antas ha dött. Men det finns frågetecken kring de tre män som tog sig bort från ön i juni 1962. Deras geniala och uppfinningsrika plan är utgångspunkten i Flykten från Alcatraz, en nagelbitare som väcker frågan om det fruktade fängelset egentligen förtjänade att kallas rymningssäkert.

PLANER SMIDS

Filmen börjar som en gammal skräckfilm med Frank Morris (Clint Eastwood) som ser The Rock för första gången genom ett skyfall. Man hör ekot av åskan i det ögonblick han knuffas in i sin cell av en vakt som ondskefullt säger: ”Välkommen till Alcatraz.”

Morris hade tillbringat en stor del av livet bakom murarna för allt från droginnehav till väpnat rån, men myndigheterna bestämde att han skulle skickas till Alcatraz i januari 1960 efter att ha ställt till med bråk i ett fängelse i Atlanta. På Alcatraz blev han fånge AZ1441. Han ska ha haft en IQ på 133 och utgjort en konstant flyktfara.

Livet i Alcatraz följde ett långsamt, strängt inrutat schema. En del fångar fick sitta i ”hålet”, en mörklagd cell där de misshandlades av vakterna. I Flykten från Alcatraz spolas Morris med vatten och lämnas i dagar utan mat eller ljus efter ett slagsmål med en medfånge.

Att få jobba i tvätteriet, eller som skomakare eller skräddare betraktades som privilegier. Det samma gällde böcker, en och annan filmvisning och den begränsade tiden i rastgården. Det fångarna fick tillräckligt av på Alcatraz, var däremot tid att tänka. När Morris upptäcker att fängelset har svaga punkter, börjar en plan ta form. Åratal med salthaltig luft hade medfört att betongväggarna i cellerna blev porösa.

För att få planen att fungera, slog han sig samman med John och Clarence Anglin (som han redan kände från tiden i Atlanta) samt Allen West, som bodde i cellen intill. Allen West lyckades aldrig komma med på flykten och fick sitta av hela sin tid innan han dog 1978, samma år som filmen kom ut.

I december 1961 påbörjade man planläggningen, och det tog sex månader att förbereda det hela. För att ta sig ut ur cellerna och in i den stängda korridoren bakom flygel B, var de fyra männen tvungna att vidga ventilationsöppningarna i sina celler genom att hacka ut betongen som höll fast gallret i väggen. De använde sågblad som de hittade på marken, och skedar som vässats med hjälp av silvermynt som de smälte ner.

Flykten från Alcatraz, uppslag

OMGJORDA VERKTYG

Det var ett segt och krävande arbete, och de var tvungna att arbeta två och två. En låg på rygg och hackade medan den andre höll vakt. Trots att cellerna bara bestod av en säng, bänk, vask, toalett och några få personliga föremål, lyckades de dölja de utgrävda hålen bakom en falsk vägg av gamla tidningssidor. Så fort Morris och bröderna Anglin hade gjort hål som var stora nog att krypa in i, började de arbeta på ventilationsschaktet som ledde upp på taket.

Medan West slet med att få loss gallret i sin cell, gjorde de andra en provisorisk borr med en motor de stulit från en dammsugare (det ändrades till en fläkt i filmen). For att dölja ljudet använde de den bara när de intagna fick lov att spela musikinstrument. För att det inte skulle uppdagas att de var borta, skapade de varsitt huvud av toapapper och tvål, målade det med färger från slöjdsalen och satte på hår från fängelsets raksalong. Huvudena var inte realistiska, men tillräckligt för att övertyga vakterna om att fången låg och sov under sin filt.

Det fanns en sista sak som de måste skapa av sådant som fanns till hands: en flotte som kunde ta dem från Alcatraz till det tänkta målet på Angel Island. De samlade ihop 50 regnrockar – några skänktes av medfångar – och limmade eller sydde ihop dem. Medan de ändå höll på tillverkade de flytvästar också. De norpade ett dragspel som de använde som blåsbälg för att slippa använda lungorna när de blåste upp flotten. Man antar att Morris fick idéerna till alla de hemgjorda sakerna genom att läsa gör-det-själv-magasinet Popular Mechanics. Det skulle bli den mest sofistikerade och väl genomförda rymningen från ett fängelse någonsin.

SÅGS ALDRIG MER

När ljuset släcktes den 11 juni 1962 satte Morris sin plan i verket, även om West ännu inte hade kommit ut ur sin cell. Morris och bröderna Anglin var borta när han väl lyckades ta sig ut. Han hade inget annat val än att gå tillbaka till cellen. West hjälpte senare till i efterforskningarna. De andra tog sig upp på taket, gled ner till marken längs ett rör, klättrade över ett taggtrådsstängsel och tog sig ner till stranden. Det är det sista man känner till om de tre männen. Det intensiva sökandet nästföljande dagar gav ingenting. Bortsett från en väska med bröderna Anglins saker tillverkad av en regnrock och upphittad på stranden på Angel Island.

För att Flykten från Alcatraz skulle få ett lyckligt slut antyder filmen att männen överlevde turen över vattnet. En gul blomma – Morris symbol för frihet – hittades av en vakt på Angel Island. Men ingen vet säkert vad som hände och man kommer troligen aldrig att få veta. FBI avslutade sina efterforskningar 1979, medan US Marshals Service fortsätter att hålla ärendet öppet. Det har funnits observationer och indicier som tyder på att bröderna Anglin överlevde, men den officiella versionen är att alla tre drunknade i de kraftiga strömmarna och det iskalla vattnet.

Även om Morris och bröderna Anglin inte överlevde, var flykten en seger över Alcatraz. Rymlingarna pulveriserade inte bara Alcatraz fysiska murar, utan också anstaltens anseende. Mindre än ett år senare stängdes The Rock för gott.